När det skrivs om hockeyklubbar i Sverige är det främst SHL-klubbar det handlar om och i viss mån även klubbarna i HockeyAllsvenskan. De största lagen har under 2000-talets arenaboom fått nya moderna hockeyhem med fullt serviceutbud. Naturligtvis är det fantastiskt på många sätt och vis, men man skall inte glömma bort att större delen av hockey-Sverige ser ut på ett annat sätt. Nog för att elitklubbarna utgör en viktigt del av svensk hockey, men till antalet sätt är det dock de små regionala klubbarna som utgör den stora massan i hockeylandet Sverige.

Lagen i Hockeyettan eller division 2 till exempel spelar under helt andra ekonomiska förutsättningar. Här är det inte frågan om stjärnvärvningar så fort resultaten sviker eller fullutrustade hockeyarenor. Nej, här handlar det snarare om lokalprofiler och gamla hockeyhallar eller hockeylador som det gärna kallas. Det är på den här nivån som den äkta opolerade hockeyn spelas. Ett derby mellan två lokalrivaler kan dra fulla hus till en liten hockeyhall, vilket i sin tur bidrar till en tät publikupplevelse och fantastisk stämning. Då spelar det ingen roll att det inte är högsta serien det gäller. Att vinna över de konkurrenterna från grannbyn är det viktigaste på säsongen. Då är det riktig hockeystämning med ståplats, varmkorv och lottförsäljning av ortens eldsjälar.

Detta kan gälla lag som aldrig någonsin varit i närheten av högsta serien, men för fansen i Halmstad, Kiruna, Piteå eller kanske Nybro är det inte glamouren man spelar för. Stämningen, ramsorna och att stötta det lokala laget i med- och motgång är viktigare än titlar.

Självklart bör nämnas att inte alla matcher i de lägre serierna är fullsmockade av sångglada fans. Många lag och matcher får kämpa för att locka tillräckligt med publik, men den utmaningen kan även elitlagen kämpa mot även om det är på en annan nivå.