Under 2000-talet har vi fått se ett antal nykomlingar till SHL som inte tidigare figurerat på den högsta nivån i svensk ishockey. Tidigare har man som supporter varit van vid att klubbarna i högsta ligan varit något sånär samma från år till år. Ett och annat lag har pendlat mellan högsta och näst högsta serien, men överlag har det inte haglat av uppstickare i högsta serien. Detta gäller dock inte längre då utveckling de senaste åren visat något annat.

Plötsligt har vi lag i SHL som Växjö Lakers som till och med gått hela vägen till SM-Guld. Örebro är en annan stad som inte räknats som en typisk hockeystad, men nu har man etablerat sig i högsta serien. En riktig skräll var när Karlskrona tog klivet upp och verkligen visade att även de små orterna kan lyckas. På tal om små orter kan vi ju lika gärna nämna Mora som lyckats göra några säsonger i SHL trots att de ofta hamnat i skymundan av lokalkonkurrenten Leksand. Nu är vi vana vid att se Linköping som en ständig utmanare om guldet, men för tjugo år sen var det inget lag man räknade till eliten.

Vi ser även varje år i HockeyAllsvenskan att några uppstickare utmanar om kvalplatserna till SHL. Lag som Oskarshamn, Karlskoga, Västervik och Vita Hästen är exempel på några som gjort framgångsrika säsonger, men ännu inte lyckats ta klivet upp.

Vad betyder då detta för svensk ishockey? Ja naturligtvis betyder det ökad konkurrens för elitklubbarna och vi ser ju exempel på lag som MoDo och Leksand som har svårt att ta sig tillbaka till SHL efter att de åkt ur. De nya lagen vägrar helt enkelt släppa sina platser i högsta serien. Det är även en viktig faktor för landets alla småklubbar att se flera exempel på att det faktiskt går att lyckas även om man inte kommer från en storstad.